Anledningen till att jag började bry mig om storpolitiken är min pappa.
Som i sin tur kan tacka sin mamma, som i sin tur kan tacka sin pappa.
Om tack nu är rätt ord. Jag kan bli avundsjuk på människor som inte verkar ägna de stora politiska händelserna en tanke.
Händelser som vi i Sverige bara ignorerar eller aktivt deltar i.
Med händelser syftar jag främst på krigsförbrytelser.
Så länge jag kunnat prata, åtminstone så länge jag kan minnas, har pappas och mitt samtalsämne varit politik.
Vi har pratat om pengar, olja, makt, imperialsim, kolonialsim och krig.
Inga lätta ämnen alltså.

Feminism upptäckte jag i tidiga tonåren och för mig står den för alla människors lika värde. Inte för att vita rika kvinnor också ska få bomba sönder länder.
Jag kommer rikta blicken mot Hillary Clinton och vår alldeles egen Margot Wallström och Stefan Löfven i den här bloggen senare. De har fått en feministisk status de inte förtjänar.
De har alldeles för mycket blod på sina händer.

Jag hoppas att jag med den här bloggen kan bredda några perspektiv och bidra med lite kunskap. Och lätta på klumpen i min mage en aning.

 

 

Annonser